De hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is.



"Det knyter sig i magen, halsen börjar bränna och
jag får svårt att andas. Jag tror det är tårarna som lurar.
Men jag låter det va, än en dag"

Nu är du här igen i mina tankar så starkt.
Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till för att kunna glömma dig,
men man kan inte glömma personer som lagt djupa spår efter sig.
Någonstanns i alla röra tror jag att jag håller på att hitta mig själv
- jag måste tacka dig för det.
När jag gick ifrån dig - den jobbigaste - fortfarande ibland lika jobbigt.
Så har jag insett ett och annat under det här året.
Du är och kommer alltid att vara en av de svåraste val i mitt liv.
Förstår själv inte hur jag kunde gå, då du mådde som sämst.
Men du vet hur ont de gjorde att se på och inte kunna göra något.
Men jag är tacksam för tiden vi fick ihop - trots allt..
En historia jag inte tänker ta här.

Jag vet att de kommer gå bra för dig med tillslut.

Nu börjar halsen bränna igen,
och ögonen fylls så de blir bara suddigt.
vi säger hejdå för ett tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0